Det är svårt att få magen och hjärnan att samarbeta. Känsla och logik.
I början var magontet till följd av att jag inte trivs. Det känns inte riktigt helt rätt. Men det har gått över till att ha magont för att ta fel beslut, att ångra mig.
Jag kanske rent utav överanalyserar hela situationen. Det kanske visst kan funka bara jag kämpar lite till. Det kanske bara en svacka. Något som går över.
Men är det värt att chansa?
Vill jag det här just nu så pass mycket att jag är villig att kanske brytas ner totalt på vägen tillbaka…
Så går tankarna till att jag är ju faktiskt här, i Malmö. Jag har kommit in på utbildningen. Jag är här….
Där är min vardag just nu. Fram och tillbaka fram och tillbaka.
kräks
emevil 