Det är dag för mig att bestämma mig. Vad jag vill göra. Ska jag stanna eller ska jag gå.
Jag hatar att ta beslut. Eller, nä, det är fel. Jag hatar att ta fel beslut. I förra veckan nådde jag botten igen och allting började snurra. Något trött på detta. Jag vet inte vad det beror på egentligen. Jag är bara jävligt trött på det.
Alltid dessa uppförsbackar. Jisses. Visst. livet är inte en dans på rosor men det här är löjligt. Det är som att jag dansar på taggar!
Jag kanske förhastade mig med detta. Jag kanske inte var redo. Det kanske inte riktigt var min grej…
Men då är frågad Vad är min grej?
Jag har så sjukt mycket frågor och inga svar. Kanske ska vända mig till en högre makt…eller inte…
Haha börjar nästan skratta. En stor liten livskris och jag ska bli troende. Näääää…
Jag måste komma i kontakt med mig själv igen. Och det är snabbt. Som min pappa sa
”Du kan ju inte bara flumma runt i Malmö”
Helt rätt.
Packa min kappsäck och åka hem, eller stanna kvar och kämpa…stoooooooooooooor fråga.
Nästan passande i Shakespeare…
emevil 