Att hålla motivationen uppe i svåra tider är rent ut sagt kasst. Det är som en jobbig sur halsbränna…blä!
Till råga på allt så har mina aggresionsvärden ökat avsevärt. Jisses. Känns som att jag ska explodera. Stackars den jäveln som kommer ivägen för min vrede. Jag har liksom börjat gnissla tänder. Dagtid. Allt för att hålla mig i schack så inte Gerda 75 åker på en redig smocka utskällning.
Jag kan inte ens förklara hur det känns. Det jag kan likna det vid är en vulkan som snart får ett utbrott och ödelägger en stad. Sååå…om ni tar avstånd är det fullt förståeligt. Vem vill bli ödelagd?
emevil 