Jag älskar att känna mig trött. Den där känslan när kroppen är helt avslappnad och ögonen är tunga. Man lägger sig i sängen och bara somnar.
Men det är sällan jag är så trött numer.
Det blir ett tvång att sova. Jag ligger verkligen och bara vrider och vänder hela tiden. Och sen plötsligt kommer den där känslan – och så kan jag inte somna ändååååååå!
Det blir som ångest. Får inte sova. Kan inte sova. Bah!!!
Jag vill sova!
När jag tittade på Desperate housewives idag (repriser från början av serien) så är det en scen där Gaby får frågan av en präst vad hon önskar av livet och hon svarar – I wanna be happy.
Prästen kontrar med att det är en önskan från ett egoistiskt barn.
Hur sjukt? Och det som är mest sjukt är att det är sant. Folk tycker så.
Jag säger inte att man ska sluta ha empati eller sluta hjälpa människor. Men det funkar verkligen inte i längden att sätta andra människor framför dig själv. Det enda ting du kan sätta framför dig själv är ditt barn eller djur för du får tusen gånger mer tillbaka. Utan att behöva be om det.
Men annars så tycker jag att du får vara egoistisk och hitta det som gör dig lycklig.
Jag letar fortfarande. Men någon gång står man väl framför det.
emevil 